Helg äntligen ! :D Ligger här i sängen nu och slappar lite lagomt sådär...

Fast det jag egentligen vill säga med det här inlägget är att jag funderar, funderar, funderar, funderar och funderar. Jämt och hela tiden....Jag är redan långt nere och jag har verkligen pressat mig själv för att lova det jag lovat dig nu. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna offra mig själv så mycket för en person och jag var helt säker för bara någon minut sedan att jag skulle kunna följa dig vart du ville även om jag var tvungen att släppa saker som stod mig nära om hjärtat. Jag hade nästan kunnat börja sova lugnt om nätterna igen....men nu? Jag kan göra mycket för dig, men det du begär nu av mig nu älskling... Känns som att jag ger och ger och verkligen kryper. Men vad får jag egentligen tillbaka? Inte ens en liten, liten skymt av det jag så otroligt, otroligt mycket gärna vill se, eller så gärna vill kunna känna. Så säg mig, varför? Om du inte vill ha mig så snälla låt bara bli för jag orkar inte längre gå runt och lura mig själv som jag gör. Hela dagarna och nätterna försöker jag intala mig själv att jag väntar, väntar och anstränger mig till det yttersta för någonting, någonting som jag vill av hela mitt hjärta. Men nu har jag verkligen inte mycket mer kvar att ge, det finns inte mycket mer jag kan göra, även fast du betyder så otroligt mycket för mig. Men jag antar att det är det som gör mest ont också, att jag aldrig riktigt tyckt om, eller till och med älskat någon som jag älskar dig.

__________________________

// helena